Fy fan i helvetets jävla skit! Så känner jag...Vill skrika, gråta och gömma mig någonstans...I eftermiddags cirka en halvtimme efter maten kräktes Alma rakt ut över bordet. Underbart, not! Katastrofen var ett faktum för mig, och för henne...
Varit ute med hunden, handlat lite och nu är jag jävligt rastlös...Vart ska jag ta vägen, hur ska jag orka?
Värst är det ju naturligtvis för min lilla gumma. Feber har hon också, och som den "duktiga" mamma jag är ville jag ge henne alvedon. Gissa vad? Jovisst, hon spydde igen, stackars liten...Säkert mitt fel. Men det gick tre timmar emellan så, det kanske inte blir så farligt...Moahahaha...det är det ju redan i min värld. Fy vad jag känner mig jobbig och pestig.
Hur kommer natten att bli? Fy...Vem blir sjuk härnäst? Jag? Anders? Nåt mer barn? Orka! Hoppas på att det håller sig lugnt nu...hoppas, hoppas...
Åh vilken Alla jävla hjärtans dag det blev då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar