...är jag över min situation. Är det någon liten människa som förstår hur jag har det? Undrar det jag. Ont i ryggen får man ha, likaså i en fot, eller kanske axlarna...Men fan ta den som får ont inuti, i själen, eller vad man ska kalla det! Jag skulle verkligen jobba OM jag KUNDE...Fan, fan, fan...
Läkaren ringde i alla fall upp...Ställde frågor som var konstiga. Om det alltid var brukligt med sjukintyg från dag ett, om jag talat med facket(!?), om jag funderat på att byta jobb...suck! Jag menar vem har inte funderat över det, att byta jobb? Skulle ju gärna ha det där kaféet jag talat om så många gånger, men inser liksom min begränsning. Fick en tid i nästa vecka, var den första han hade...pust...I morgon får jag ringa VC i jakten på sjukintyget. Vem har rätt och vem har fel?
Känner mig som värsta skurken, som att jag skolkar från skolan eller nåt...Det är kanske bara att ta sig i kragen och gå till jobbet...NEJ! Det går inte! Eller jag kanske skulle gå dit och sätta mig i ett hörn och skaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar